Slavmarknad

Enorma vinster och liten risk att åka fast. Människohandeln är den snabbast växande formen av organiserad brottslighet i världen, som omsätter miljarder årligen. Kampen mot denna moderna slavhandel pågår inom Fort Europa – liksom världen över. Men det görs alldeles för lite.

På morgonen den 15 januari i år slog polisen till. I en samordnad aktion mot nigerianska människosmugglare i Holland, Italien och ytterligare några europeiska länder greps 66 personer. De är misstänkta för att ha fört hundratals kvinnor och barn från Nigeria till olika europeiska länder där de tvingats till prostitution. Samtidigt misstänks ligan ha utnyttjat hundratals barn som knarkkurirer.

Flera av de gripna är kvinnor, en del av dem misstänkta för att ha fört bort barn från barnhem i Nigeria och sålt dem vidare i Europa. Andra har agerat som hallickar på bordeller i bland annat Italien, och ska ha betalat tusentals euro för varje flicka som smugglats in i landet. Kvinnorna har hållits som slavar, och kontrollerats med bland annat voodooriter, uppger italiensk polis.

De 66 gripna misstänks ha kopplingar till den italienska maffian, och anklagas nu för människosmuggling, slavhandel, kidnappning och knarkhandel.

Detta fall är inte unikt: trafficking är en avancerad form av organiserad brottslighet som ofta förgrenar sig ut i flera länder. Förövarna nöjer sig inte med att »bara« sälja kvinnor och barn – samma syndikat smugglar ofta såväl droger som människor som utnyttjas för slavarbete eller organiserat tiggeri. Nya slavrutter från Afrika och Kina har växt fram som ett komplement till den omfattande människohandeln i Östeuropa, Baltikum och Ryssland.

FN:s brottsförebyggande råd betraktar trafficking som den snabbast växande verksamheten inom organiserad brottslighet. Enligt FN:s beräkningar kan så många som fyra miljoner människor årligen vara offer för trafficking i världen.

Människohandel är en ytterst lönsam verksamhet. En kvinna eller ett barn kan säljas gång på gång, år efter år – till skillnad från till exempel vapen och droger. Dessutom är det ett lågriskbrott. Risken att åka fast är liten, och straffen relativt milda.

– Det tycks tyvärr vara så att det saknas en helhjärtad vilja att få stopp på denna nutida form av slaveri. Många regeringar och statliga myndigheter tycks anse att trafficking är mindre viktigt att bekämpa än andra brott. Det är uppenbart att vi bara har skrapat på ytan av problemet, säger Helga Konrad, en av Europas främsta experter i traffickingfrågan med ett förflutet som österrikisk minister med ansvar för kvinnofrågor. I dag arbetar hon som fristående konsult i kampen mot människohandel.

––––––

Begreppet trafficking är för de allra flesta synonymt med sexslavhandel. Men även trafficking för andra ändamål, främst slavhandel och organiserat tiggeri, blir allt vanligare.

– Jag har jobbat med traffickingfrågor i tio år, och hör talas om nya tillvägagångssätt så gott som dagligen, säger Kristina Kangaspunta, chef för anti-traffickingavdelningen inom FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC.

Hon ger ett färskt exempel: Unga pojkar från afrikanska länder som förts till Europa under förespegling att de rekryterats som fotbollsspelare. I stället hamnade de i slavarbete.

–Trafficking för tvångsarbete är ett förbisett område. Lagstiftningen är eftersatt, och medierna fokuserar nästan enbart på den sexuella exploateringen, säger Kristina Kangaspunta.

Traffickingfrågan har de senaste tio åren debatterats flitigt inom EU, och en rad policydokument och rättsakter har arbetats fram. En allmän åsikt bland många bedömare tycks vara att mycket har gjorts – åtminstone på papperet.

– Vi har tillräckligt med instrument, det som behövs nu är action, säger Kristina Kangaspunta.

––––––

Ett område där det finns tydliga brister är identifieringen av traffickingoffer. Alltför få identifieras i dag inom EU, menar Kristina Kangaspunta.

– Om det inte finns några offer kan man inte heller bevisa att brott begåtts. I dag klassas många traffickingoffer endast som illegala invandrare. Man ställer sig inte frågan om de kommit in i landet av egen fri vilja.

2009 är Sverige ordförande i EU. Kampen mot trafficking är enligt justitiedepartementet ett av de ämnen som regeringen vill prioritera under ordförandeskapet. Det innebär bland annat att stärka relationerna och samarbetet med ursprungsländer för människohandel och transitländer. Regeringen anser även att det finns utrymme att utveckla samarbetet när det gäller brottsofferfrågor, samt prioritera det brottsbekämpande samarbetet.

Exakt hur mycket pengar som läggs på bekämpningen av trafficking inom själva EU, samt inom varje medlemsland, tycks ingen kunna svara på.

I dag bedrivs samarbete på flera olika nivåer inom EU för att förebygga och bekämpa människohandel, men det finns ingen specifik del av budgeten som är öronmärkt för denna verksamhet. Olika nätverk arbetar med brottsofferfrågor, projekt genomförs för att förebygga människohandel både inom och utanför EU. Europol, EU:s brottsbekämpande myndighet hanterar brottsbekämpande frågor. Dessutom samarbetar medlemsstater med varandra i konkreta fall oberoende av EU.

Många anser dock att problemet skulle kunna prioriteras betydligt mer.

– Frågan har låg prioritet i många länder, och därför saknas tillräckliga resurser i kampen mot trafficking, säger Kristina Kangaspunta.

– Om vi jämför vår finansiering med till exempel de pengar som satsas i kampen mot narkotikahandeln så handlar det om väldigt små summor, säger hon.

––––––

Majoriteten av offren för trafficking i Europa är kvinnor och barn, som utnyttjas som prostituerade. Synen på prostitution skiljer sig mellan olika EU-länder och är en omstridd fråga. Sveriges sexköpslag, som innebär att det är brottsligt att köpa en sexuell tjänst, är unik. I andra EU-länder är prostitution inte brottsligt. I Tyskland och Holland är verksamheten helt legaliserad, med licensierade bordeller.

– För att motverka sexslavhandel krävs lagstiftning mot prostitution. Genom att legalisera prostitutionen ökar efterfrågan på barn och kvinnor, säger Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för vänsterpartiet. Hon arbetar sedan flera år aktivt med frågor som rör bekämpningen av prostitution och trafficking, eller sexslavhandel, som hon föredrar att kalla det.

Kritik mot legaliserad sexhandel kommer även från annat håll. Nigerias statliga myndighet för traffickingbekämpning, NAPTIP, är ytterst kritisk mot EU-länder som legaliserat prostitution och gjort sex till en beskattad vara.

– Det är vidrigt att tänka på att de som köper sex i dessa länder betalar skatt till regeringen. Sex har förvandlats till en vanlig handelsvara. Det mest upprörande är att flickorna, som ligger med i genomsnitt tio män om dagen, oftast inte använder pengarna själva utan ger dem till människohandlare för att kunna köpa sig frihet, sade Arinze Orakwue från NAPTIP nyligen i en intervju i tidningen Daily Trust.

––––––

Den svenska sexköpslagen väcker stort intresse i andra EU-länder. Bland annat Storbritannien diskuterar en lagändring, och har nyligen skickat politiker till Sverige på studiebesök. Enligt flera experter har sexköpslagen haft en positiv effekt på såväl omfattningen av prostitutionen som människohandeln i Sverige. Regeringen håller just nu på att tillsätta en utvärdering av sexköpslagen.

Men det är långt ifrån självklart att kriminalisering av sexköp ses som det bästa sättet att bekämpa trafficking.

– Enligt min erfarenhet hjälper det inte att kriminalisera prostitution för att framgångsrikt bekämpa människohandel, säger Helga Konrad.

Hon efterlyser istället ett betydligt vidare synsätt hos regeringar och myndigheter för att bemöta problemet, och betonar vikten av att inte enbart satsa på brottsbekämpning och bestraffning i mottagarländerna. Minst lika viktigt är att inrikta sig på roten av problemet och bekämpa fattigdom och social utslagning.

– Myndigheterna bör inte bara kontrollera migration och prostitution, utan arbeta långsiktigt för att lösa problemen med arbetslöshet och arbetskraftsmigration. Det måste finnas andra alternativ än att försöka bli av med traffickingoffer genom att helt enkelt skicka hem dem så fort som möjligt, säger Helga Konrad, och föreslår till exempel gränsöverskridande samarbetsprogram för integration inom EU.

Sara Bergfors
Frilansjournalist, skriver ofta om Latinamerika och rättighetsfrågor

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2008)

Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!