»När det här är över flyger jag till honom direkt«

Vad händer när möjligheten att röra vid varandra, resa och vara nära andra människor plötsligt upphör? Tomas Hemstad har pratat med fem personer i Sverige och USA, om hur deras sex-och kärleksliv förändrats under pandemin.

Netflix-dokusåpan Love is Blind presenterades som ett experiment: Går det att bli kära i varandra separerade av en vägg? Kan man förlova sig med någon som man aldrig kysst, aldrig rört, kanske aldrig ens sett. Nu finns det säkert bättre exempel att studera än en dokusåpa, med skapad dramatik och utvalda deltagare, om man verkligen vill grotta ner sig i arrangerade äktenskap, men Love is Blind är en av få kärleksdokusåpor som det går att tänka sig en säsong två av, mitt under brinnande corona-kris. I Love is Blind rivs väggen så småningom, paret får träffas och umgås ett tag innan ett mycket krystat bröllop. I den verkliga verkligheten vet vi inte ännu när vi kommer kunna umgås med främlingar igen. Beate bor i södra Sverige och längtar till Danmark och en ny flört när virusets härjningar är över. 
– Hen är ashet och vi har pratat två gånger i en gemensam väns facebook tråd om konstiga coping strategier i corona-tider. Det är väl ungefär jämförbart med att se någon på en klubb, prata med dem i toakön och sen fortsätta dregla på avstånd hela kvällen. Och mer har det inte blivit. Men det är tillräckligt hett för att jag skulle kalla det en corona-crush.

»Det känns just nu som att väldigt många, inklusive jag själv lever i en tid som vi knappt lärt oss känna igen eller förstå« Beate

Beate bor ensam, är poly och singel. I andra tider är hen öppen för både sex och förhållanden men utöver den flörtiga interaktionen på Facebook, har inte dejtande riktigt varit på agendan sedan pandemin inleddes. 
– Jag tror att jag är mindre bekväm med att dejta och träffa nya personer, på grund av det pågående kollektiva traumat. På dejtingsajter har det blivit hetsigare, med fler som vill träffas nu, och det passar inte min riskprofil i det nuvarande läget. Det känns just nu som att väldigt många, inklusive jag själv lever i en tid som vi knappt lärt oss känna igen eller förstå.
Istället har vänskapsrelationer blivit viktigare för hen. Att vara trygg med de som hen redan känner har tagit prioritet över att kasta sig ut i det okända. Men samtidigt ställer den relativa isoleringen singelskapet på sin spets. 
– Tvåsamhetsnormen har brakat in utav bara helvete, gärna med lite strössel av barn på toppen. Är väldigt tacksam över att vara barnfri generellt och nu mer än någonsin, men singelskapet känns riktigt vidrigt just nu, där avsaknaden av fysisk närhet är påtaglig.

»Och kanske blir covid-eran en av trånande brev, långsam kärlek och serenader under den virtuella balkongen. Men än så länge verkar vi inte ha vant oss vid den här nya given«

Skådespelerskan och skribenten Kaitlyn McQuin skriver på twitter: »Vet du vem som verkligen kommer lida under social distansering? Snubbar på dejtingappar. Välkommen tillbaka till uppvaktande, Brad. Välkommen tillbaka till VECKOLÅNG kontakt innan man möts. Vi är brevvänner nu, grabben. Vi kör Jane Austen här. Gå och skriv en dikt till mig, nu.« Och kanske blir covid-eran en av trånande brev, långsam kärlek och serenader under den virtuella balkongen. Men än så länge verkar vi inte ha vant oss vid den här nya given. 

Marco bor i San Francisco där det råder striktare karantänsregler. Även han är singel och har svårt att finna sig i ensamheten. 
– Jag har kontakt med knullkompisar och kärleksintressen. Vi delar mem, chattar och pratar på FaceTime, som jag inte brukar använda i vanliga fall. Vi har nog egentligen mer kontakt än i vanliga fall. Men det räcker inte. Mina behov av närhet är inte fyllda, och den kontakten vi har blir som ett plåster på ett öppet sår. 
Han upplever vågor av kåthet men i regel känner han sig mindre sexuell än vanligt, och ensamheten är den starkare känslan. 
– Det gör mig förvirrad, och det är svårare att förstå vad som är på riktigt. Typ, jag vet inte om jag längtar efter kontakt för att jag är ensam eller om det är för att jag har tid helt plötsligt. 
Marco längtar efter en ökad klarhet när karantänen är över.
– Jag tror att jag kommer veta mer vad jag vill ha ut av de här förhållandena. När jag har hunnit med så här mycket självreflektion. 

»Faktum är att jag hoppas att vi behåller en del rutiner som vi utvecklat under karantänen« Alex

Alex bor också i Kalifornien, i en liten lägenhet som han delar med sin partner. Han beskriver sig själv som »löst monogam« och berättar att hans partner brukar lägga upp nakenbilder på nätet, och att han gärna uppmuntrar hen till det. 
– Jag trodde kanske att karantänlivet skulle bjuda in till mer sex, men det är nog ungefär samma frekvens som tidigare. Att leva med någon så nära är inte alltid tilltalande. Jag har tur som har någon som jag älskar, men att alltid vara runt varandra kan bli för mycket transparens. Vi delar allt nu men saknar privatliv och den avsaknaden kan göra att sex blir svårt att koordinera. 
Han beskriver sitt förhållande som stabilt. De gillar att tillbringa tid tillsammans och då blir det inte lika jobbigt att leva tillsammans dygnets alla timmar. De bråkade inte mycket innan men under karantänen har de bråkat ännu mindre. 
– Faktum är att jag hoppas att vi behåller en del rutiner som vi utvecklat under karantänen. Vi lagar mer mat åt varandra än vad vi någonsin har gjort tidigare. Vi har energi till fler hemmafixarprojekt än vad vi har haft tidigare. Det känns som våra hjärnor har ställt in sig på att bygga bo tillsammans och det är mer njutningsfullt att vara husliga tillsammans. Det är ett nytt sätt att närma sig varandra och det känns nytt och rent av lite sexigt.

»De första veckorna av isolation var annars mest sorgliga för min fru som inte fick träffa sin älskare«  Jessica

Erik bor i Stockholm med sambo och ett litet barn. De är inte i karantän men hans sambo förlorade jobbet under krisen, och de arbetar hemifrån båda två, sen ungefär en månad tillbaka. Även han tycker att det funnits fördelar med den typen av liv som de lever nu, mer tätt intill varandra än någonsin.  
– Det har gjort oss närmare. Det är konstigt att det blev så men nedtrappning av arbete med lugnare liv och mer tid med varandra, arbeta mindre och hemma ihop med ett barn på förskola har gjort att vi får mer tid ihop. Har också fått oss att uppskatta att vara »isolerade« med just varandra.
Även sexlivet har fått ett uppsving för Erik och hans sambo. Kanske behövs mer närhet när världen utanför fönstret håller på att gå i bitar. Men Erik tror också att det handlar om rent praktiska omständigheter. 
– Paradoxalt nog kan man känna ett större lugn i sin vardag när saker som pendlingar till jobb, deadlines och den typen av stress som kommer med det kapitalistiska normaltillståndet sätts åt sidan. Det lugnet gör det lättare och ger mer tid att fokusera på varandra.

 

Jessica bor i Malmö och beskriver sig som »asexuell, gift och osäker«. Osäker som i, inte säker på om hon söker just någonting. 
– Jag blir ganska lätt kär och tycker om känslan. Och eftersom jag lever stora delar av mitt liv bland mainstream-heteron är det inte så ofta jag ser chansen att vara öppen med att vara gift, asexuell poly, som bara är promiskuös vad gäller puppy love och väldigt obekväm med erotik.
Jessicas fru hade covid-19-symptom i flera omgångar, och höll sig därför i mesta möjliga mån undan, så mer ansvar föll på Jessica, som fortfarande arbetar.
– Så jag har fått lämna och hämta på förskolan och sådant. Det låter fjuttigt men jag är väldigt glad att hon är friskare nu så jag kan ta det lite lugnare på morgonen. De första veckorna av isolation var annars mest sorgliga för min fru som inte fick träffa sin älskare. Nu ses de igen och jag vet inte om de bröt isoleringen av vetenskapliga skäl eller otålighet. 
Jessicas barn har tagit pandemin med ro och förskolan har fortfarande öppet, så relationen förälder-barn fungerar bra fortfarande. 
– Jag tycker karantänlivet funkar okej ändå. Är nog slutsatsen. Vi har båda behov av utrymme och ensamtid så det är kanske tur att jag fortfarande förväntas gå till jobbet när hon har behövt vara hemma så mycket.

»Vi var tvungna att ställa in en semester tillsammans, så när det här är över flyger jag dit direkt. Kan knappt vänta«  Sophia

I ungdomsfilmen Five Feet Apart från förra året blir två cystisk fibros-patienter kära i varandra, trots att de inte kan komma närmre varandra än 183 centimeter, ironiskt nog samma avstånd som alla vi i Kalifornien förväntas hålla nu. I filmens inledning säger centralgestalten Stella »vi behöver beröring från den vi älskar nästan lika mycket som vi behöver luften vi andas. Men jag förstod inte vikten av beröring, hans beröring, förrän det var något jag inte kunde få«. 

Sophia och hennes partner bor i olika stater, hon i Kalifornien och han i Arizona, och de är vana vid att inte kunna träffas regelbundet. 
– Jag hade tur, vi träffades precis innan det här började, 13 mars, så vi har haft längre luckor än så här tidigare. Men jag har märkt att han taggar mig i fler mem, det är så jag vet att han saknar mig. 
Ett par gånger i vecka pratar Sophia och hennes partner över chat och de videochattar »när någon av dem är tillräckligt full«. Sexet får dock vänta tills de kan ses igen.
– När jag känner mig extra söt, skickar jag en riktigt bra nakenbild men jag är inte mycket för att sexta fram och tillbaka.  
Hon beskriver kåtheten som någon som kommer och går. Hon gick med i en Facebook-grupp för nakenbilder men har sedan helt glömt att kolla den. Men hon vet exakt vad hon ska göra när karantänen hävs.
– Vi var tvungna att ställa in en semester tillsammans, så när det här är över flyger jag dit direkt. Kan knappt vänta. 


Text Tomas Hemstad

 

Läs mer om coronapandemin i Ottar:

Hur ligger vi i coronatider? Ottar tipsar om säkrare sex!

Coronakrisen skylls på hbtq-personer

Försäljningen av sexleksaker ökar under karantän

Abortvården hotas av coronapandemin